Underbar & älskad av alla
Hittade denna text på Linda Hallbergs blogg, Läs och ta till dig vart enda ord som sägs!
"Vi människor, framförallt tjejer är väldigt självkritiska, ser alla fel på oss själva och jämför oss med andra.
Jag var likadan, tills jag insåg att det bara var otroligt mycket slöseri på negativ energi. Vill jag tappa de där extrakilona, få bättre hy osv, då är det bara JAG som kan ändra på det. Och det är JAG som ser till att det sker förändringar. När jag började tänka så, det var då all oro över mina kroppkomplex bara försvann.
Jag slår vad om att det är hundratals tjejer som tittar på just dig och DINA vackra ögon, DINA fina ben, DITT ansikte.. och avundas.
Får man en finne så känns det ibland som världens grej och vissa mår skitdåligt över det.. Men andra SER inte den där lilla finnen, den känns mer än den syns. jag lovar. I mitt jobb stöter jag dagligen på tjejer och killar som mår dåligt över diverse saker bara de själva ser. Folk vill liksom täcka saker som inte ens finns. Då blir jag så ledsen! Försök se det vackra istället för EN enda liten finne, come on! Den försvinner.
Jag kan ärligt talat bli arg på folk som står i timmar och fixar redan ett felfritt ansikte och bara klagar och klagar..
Ställ dig framför spegeln och se hur unik just du är. Ingen ser ut exakt som du. Var glad för det!
Och är det så att din hy är knas, du kanske har lagt på dig några extra kilon över semestern/julen osv. som de flesta faktiskt gör, skippa då skräpmat och godis ett tag, träna och ät bra kost! Då kommer det gratis! Gå inte och må dåligt över det, det är bara DU som kan se till att det sker förändring. Och vill du så kan du!
Jag tillexempel har slutat dricka alkohol helt för att kroppen känns renare och man känner sig snyggare och fräschare. Jag känner mig helt enkelt snyggare utan alkohol. Även om jag kanske ser likadan ut för alla andra.
Mår vi bra på insidan ser vi också bättre ut på utsidan. Den inre skönheten speglar den yttre.
Det är ingen som slutar älska dig för att du fått en finne mitt på näsan, eller för att du råkat lägga på dig, folk älskar dig för den DU är. Och gör de inte det är det nog dags att byta vänner.
Vi lägger ner alldeles för mycket negativ energi i onödan på saker som egentligen inte spelar någon roll.
Jag var likadan förut, men jag har kommit fram till att jag mår så mycket bättre när jag helt enkelt gillar läget, trots att jag har eksem på kroppen, har celluliter, snea tänder och finnar. So what? Jag är unik och vacker på mitt eget sätt. Precis som var och en utav er!
Tänk vad otroligt tråkig världen vore om alla vore perfekta!
Var glad för att du är just den du är.
Du är du, och du är fin!'
Dagens morgonfunderingar
- Varför hittar man alltid den skönaste "posen" att sova när man vet att klockan ringer om 5minuter?
- Varför ringer inte den där klockan när de där 5minutrarna har gått?
- Varför finns det aldrig tillräckligt med varmvatten när jag ska duscha?
- Varför släcker kallt vatten törsten bättre än varmt?
"They only care when you make mistakes"
Är det inte otroligt hur fort ens humör kan förändras? Hur djupt ditt hjärta kan sjunka? Och hur mycket bara en persons beetende kan ge en sån stor effekt på dig?
Nyss var jag superglad, som ett litet barn som precis förstått vad julafton innebär.
Nu vet jag inte vad jag ska känna. Jag tror att jag är rätt tom.
Varför? Jag kände allt på en och samma gång. Jag var arg, ledsen, besviken. Alla de känslor som vi har bestämt är dåliga, och nu vet jag inte vad som finns kvar att känna. Det finns ingenting kvar. Och allt gick på ett trollslag. Jag klickade upp internet, gick in på en klasskompis blogg, läste det näst senaste inägget och fick precis alla dessa känslorna över mig.
Ni vet fredagsmyskvällen som vi skulle haft i fredags? Den blev inte av. Eller jo de blev den, för några. Men inte för mig. Trots att jag frågade 3timmar innnan, ska den bli av? Och svaret vart nej.
Varför i helvete ska det vara så svårt att hitta på en anlednng? Här är det fan så mycket bättre med en dålig anledning, en ett nej, för att sedan göra det ändå.
Jag har aldrig varit så populär, men jag har ända haft MINA vänner, som har varit otroligt viktiga för mig. När vi skulle välja till gymnasiet så visste jag att jag stod inför ett otroligt svårt val, men jag valde det som kändes rätt för mig, där och då. Jag valde att gå mot strömmen, jag valde att plugga på en annan ort, jag valde att bli någonting som jag drömt om, jag valde att försöka göra min gymnasietid den roligaste i mitt liv.
Jag valde inte att tappa kontakten med alla MINA vänner. Jag valde inte att vara ensam. Jag valde inte att bli utanför. Det blev jag ändå. Såhär i efterhand kanske jag skulle ha sett det komma, att jag skulle tappa kontakten. Men jag valde att lita på fel människor och nu får jag stå mitt kast.
Jag börjar sakta en säkert inse att det bara är att le på måndag och se glad ut, precis som vanligt.
Jag börjar också inse att jag inte kommer få den där superbästisen jag trott att jag varit på väg att få sedan vi startade företag.
Jag börjar förstå att det inte är någon idé att skaffa någon bästis heller.
Jag börjar förstå att det är lika bra att bara le, säga något ibland, hänga med på saker och ting.
Jag börjar förstå att mina drömmar om vad jag ska göra efter studenten inte kommer bli så jobbiga ändå.
Min största dröm efter studenten har alltid varit densamma. Åka till London och plugga ett år, komma tillbaka till Sverige, flytta till Karlstad och plugga till svenska och historialärare samtidigt som jag jobbar in mina timmar för frisöryrket, ta gesällbrevet. Åka ut i världen och uppfylla min "100saker att göra innan man dör "- lista. Min största farhåga inför detta har just vait vännerna. Hur ska man hålla liv i vänskapen om man aldrig kommer ses?
Den farhågan är ialla fall borta nu...
Vi hörs...
What goes around, comes aorund.
Tror ni på karma? Inte? Ni var inte ensamma. Ja? Då är du numera inte ensam.
Jag har aldrig riktigt trott på karma, tills igår. Jag vet inte om jag har berättat det här tidigare för er? Men jag ser mig själv som väldigt snäll och har svårt för att såra människor i alla fall med flit, om man säger så. Men jag har aldrig i mitt liv trott på att det någon gång ska komma tillbaka till mig. Jag har varit med om en hel del det senaste året, inte bara rent fysiskt utan även pysiskt.
En del saker vet inte ens mina närmaste vänner vet om!
Men jag har hela tiden trott att det var sättet jag skulle bli ”tackad på”, så många gånger jag har varit nära på att ge upp mitt sätt att vara mot människor de två senaste veckorna, men igår så betalade det äntligen av sig, även om det inte blev mycket, men det spelar absolut ingen roll! Det hände, och jag är otroligt glad för det!
Det som hände var att jag dels fick dricks för en klippning jag gjort. Jag fick även boka en ny tid till kunden, och så sa han att jag skulle ta honom nästa gång också! Sedan fick jag också beröm av Stina, en av mina klasskompisar, för just den klippningen, och så fick jag en Lion av Rojda, av den anledningen att jag gett henne ”de rätta” svaren till lite frågor som vi ska ha prov på längre fram. Ni ser? Det är absolut ingenting med tanke på hur stor världen är, men det gjorde verkligen min dag!
Nu blir det entreprenörskap snart, och ikväll blir det Uppsala igen för fredagsmys (tror jag)!
Kanske var det bara små små moln
Gud vad fantastiskt det måste kännas för er att läsa en så fantastikt uppdaterad blogg?! Får fasen se till att skärpa mig nu alltså! Men det kommer nog att gå bra nu när vi (äntligen) ska få egna datorer i skolan :)
I helgen var det en riktigt marknadshelg, i lördags så var vi på rocklundamarknaden i Västerås och i söndags var det dags för vetranmarknaden i Eskilstuna :) Jag handlade på som vanligt, det inlägget tidsinställer jag dock tills imorgon mitt på dagen. Imorgon ska jag också försöka komma ihåg att både ta med mig min kamera och knäppa lite kort.
Annars så rullar skolan bara på som vanligt, nästan. Jag har som inviduellt val valt svenska 2 och engelska 2, vilket jag inte alls ångrar men det som stör mig är den svenska uppgiften som vi har fått. Vi ska skriva ner den senaste boken vi läste, berätta vad man fick ut av att läsa den samt varför man läser böcker överlag. Men vaddå varför? Varför kan man bara inte få läsa en bok bara för läsandets skull? Måste man ha ett syfte med att läsa en bok? Jag tycker om att läsa böcker, speciellt när det är vädigt stressigt runt omkring mig. Då älskar jag att få krypa upp i min fåtölj och försvinna in i en annan värld i en timme eller två. Sen är det såklart bra att läsa böcker då man utvecklar både sitt tal och sitt eget skrivande, man lär sig nya ord och beroende på vad för bok man läser så kan man ju också lära sig en hel del.
Men...
vänta nu lite....
Har inte jag nu gjort min svenska läxa? Jo jag tror fan det.
Lycka <3
Jag skulle ge upp "förevigt" om jag bara fick röra dig en gång till...
Imorgon börjar skolan, om jag vill dvs... Jag kan välja att gå upp imorgon och starta ett helt nytt liv, hur många har den möjligheten? I mitt nya liv så kommer jag att hamna ett år efter "min åldersgrupp" men också så kommer jag kanske att bli lyckligare, trivas bättre och bli florist, en liten dröm som alltid funnits där.
Jag kan oxå välja att ligga kvar i sängen och sova lite längre, och börja skolan på måndag då gå kvar med "min åldersgrupp", fortsätta resan och letandet efter mig själv och bli frisör.
"Tänk" och "Om" är två ord som inte är särklidt farliga som ord kan vara. Men sätta ihop dem sida vid sida och de har makt att förfölja dig för resten av ditt liv: Tänk om? Tänk om? Tänk om?
Jag vill inte gå runt och tänka "tänk om? Hur hade mitt liv sett ut då? Vill jag verkligen börja om från noll en gång till, jag minns fortfarande hur extremt jobbigt jag tyckte att det var förra gången..."
Jag har verkligen försökt att rannsaka mig själv hela sommaren, vad vill jag? Vart blir jag lycklig? Vad fattas i mitt liv för att jag verkligen ska må bra? Det är väldigt lätt att bara klistra på ett leende på morgonen, vara tyst och vara alla tillags, men är det den personen av mig själv som gör mig lycklig? Vill jag sitta i mitten av klassrummet och vara en "medelmåtta" som inte säger något utan bara hänger med överallt, och vars värsta madröm är att "trampa någon på tårna"?
Varje gång som jag tror att jag har bestämt mig så kommer någon och frågar, är du säker på det här nu? eller ännu värre, börjar sin mening med "tänk om..." Jag har alltid haft förbannat svårt att bestämma mig och jag har gjort fler tusen plus- och minus listor under sommaren bara för att försöka komma fram till något, men allt som är positivt med den ena skolan blir negativ på den andra och visse varse...
Just nu har jag bestämt mig för att gå kvar och bli frisör...
Jag hör av mig senare om jag ändrar mig igen...
Pågrund av dig så har mitt liv en mening.
Jag gillar honom, okej?
Jag vet att det är dumt,
och jag vet att han inte bryr sig,
men jag gillar honom, okej?
Men kära hjärta, varför han?
Fenomenet Youtube
Vad använder ni youtube till?
Lyssna på musik? Bloopers? Videoblogs? Covers av fantasiska sånger? Idolauditions?
Listan över vad man kan använda youtube till kan göras lång och visst finns det en del (över en miljard olika klipp) saker att se, om man vill. Jag kan skratta när jag tittar runt på youtube, och jag gör det ofta:
Detta klipp är förmodligen inte så kul för "spännisen" men desto roligare för den som ser klippet.
Jag använder också Youtube för att "upptäcka" nya favoritartister. Jag brukar allt för ofta söka på en låt (i det här fallet valde jag låten Snälla bli min av Veronica Maggio) och så lägger jag till cover. Och allt som oftast är det fantastiska röster och covers jag kan hitta
Jag hittade också denna, för dessa tjejer var det deras projektarbete eftersom de tog studenten nu i juni. Så här förklarar de själva:
Projektarbete av Moa Hedström och Mia Samuelsson. Westerlundska gymnasiet, Enköping. Estet Musik. HT11-VT12. Det är den underbart duktiga Fia Forsström som sjunger! Mia och Moa har gjort ljud och bild! Projektarbetet gick ut på att lära sig spela in i en studio och att lära sig göra en musikvideo. Vårat mål var att göra en video med känsla och att lära oss processen i skapandet av en musikvideo. Tack till alla som har hjälpt oss! Mycket duktiga skådisar! Med många motgångar och många olika tankar så blev detta slutresultatet! Hoppas du tycker om det!
Det finns det de som blivit internskämt, eller de som gör allt för att bli "kända i bloggvärlden" och som i princip kan vräka ur sig vad som helst, allt för att provicera andra.
Sedan finns det människor som använder Youtube för att avslöja sina mörkaste hmligheter:
Men sedan så har jag jag hittat någt så fantastiska klipp som verkligen berört mig. Det här människorna som gjort detta klipp är extremt smarta. De använder sig av ett nätverk som de vet kan användas av miljarder människor. Och de gör det för att få fram sitt budskap: Det är okej att känna. Jag vill verkligen ge en eloge till dessa människor! Jag gråter väldigt sällan för klipp, eller offentligt men detta klipp lockar ändå fram en (läs:flera) tår(ar) i mina ögonen. Kolla själva och berätta gärna för mig hur ni reagerade.
Förklaring:
"Det är okej att känna" är en kampanj skapad av organisationen Ung Cancer. Kampanjen består av en serie om fem kortfilmer med syfte att lyfta fram diskussionen kring de tabubelagda ämnena cancer och sorg. Citatet "Det är okej att känna" kommer från en onkologsköterska som förstod vikten av att ta tag i sina känslor direkt när man känner dom och inte trycka undan dom på grund av att det i samhället inte är socialt accepterat.Denna film blev möjlig tack vare 12 modiga, starka o ärliga canceröverlevare. All kärlek till er!Artist & låt: the Glass Child - I will lead you homeFoto: Emil SergelRegi: Maria StrengellMake up: Sara Granberg JohanssonLjus: Magnus Eggerwww.ungcancer.se
Edit: Jag vet att klippet "det är okej att känna" är "gammalt" men budskapet är lika viktigt idag som det var då - Glöm aldrig det!
Det jag länkat i "det är okej att känna" går till Ung cancer.
Det jag länkat i Mia Samuelsons och Moa Hedströms namn är länkar som går till deras bloggar
ALLT annat som är "länkat" är bara smygreklam!
Vem är jag?
Vem är jag?
Ja, det kan f*n undra ibland. Nej men allvarligt, så tänkte jag faktiskt ta och berätta lite om mig själv nu. Kände kanske att det var dags för det.
Jo, jag heter (för den som ännu inte förstått det) Emma och jag är en nybliven 17åring som är en minut yngre än min tvillingsyster Hanna. Jag går och utbildar mig till frisör för tillfället och trivs helt okej med det. Jag tycker om att använda min kamera men blir sällan nöjd med bilderna jag tar. Under en kväll kan jag ta 700bilder och bli nöjd med cirka 20st. Jag bor ute på landet, utanför en stad som heter Enköping men pluggar i Uppsala.
Jag är en riktig funderare och funderar ofta på vad som händer när man dör, varför människor gör vissa val, varför människor beter sig som de gör, vad de säger, varför mn drar en vit lögn då och då, vad som egentligen är meningen med livet osv
Jag är (tyvärr!!) väldigt tystlåten av mig och jag har extremt svårt för att hitta nya vänner. Jag drömmer om få se världen två gånger, en gång själv och en gång med någon som betyder extremt mycket för mig (självklart vet jag vem denna "någon" är men det tänker jag inte säga, inte än ialafall, hehhe)
Så, nu vet ni lite mer om mig
