Dec. 30, 2012
Dec. 30, 2012
Dec. 30, 2012
Dec. 30, 2012
Dec. 30, 2012
B.
Byta adress!
Lägg märke till att ett extra L tillkommer!
Du!
Om du fick fråga "Vilka är de viktigaste personerna i ditt liv?" Vilka skulle du svara då?
Dina föräldrar?
Dina syskonen?
En bästa vän?
Om du svarat någon av dessa är du absolut inte ensam, det gör 99% av alla människor, och om du nu svarat dessa, svara då på min nästa fråga, varför är du själv inte med på listan?
Jag gillar uttrycket Du äger! Det kan ha flera betydelser, ofta sägs det som en komplimang till någon vi tycker om och till och med beundrar; du äger, han äger, hon äger, vi äger!
Samtidigt har uttrycket en annan betydelse. Du äger själv ansvaret för hur du vill må, vart och hur långt du vill nå, hur du vill att din framtid ska bli, vad du vill jobba med, om du vill bilda familj och i så fall med vem.
Vi äger även ansvar för vår relation till våra medmänniskor, våra kompisar och vår familj. Vi äger vårt eget beteende – vi äger våra känslor.
Att bestämma sig för att äga sitt eget liv är det viktigaste för en person som vill må bra. Om vi låter omgivningen styra våra känslor och vårt beteende är det lätt hänt att vi blir någon annan än den vi egentligen vill vara. Det är både en rättighet och en skyldighet mot oss själva att undvika det.
När vi vågar ta ansvar för våra egna tankar och känslor, handlingar och vanor, mår vi bättre.
Det är vi själva som äger ansvaret för vårt liv – det låter som den mest självklara saken i världen. Men min erfarenhet är att det kan vara svårt i praktiken att veta vad vi vill göra, vem vi vill vara och vilka vi vill umgås med.
Många kan intyga, inte minst jag, att det är rejält läskigt att ta steget och våga göra det vi drömmer om och längtar efter, för risken finns ju att vi misslyckas, och vad händer då? Skulle vi klara av det? Vad skulle alla andra säga? Jag vet att det för många känns ensamt med alla dessa frågeställningar och beslut.
För några år sedan tittade jag på nyheterna på tv. Folkhälsoinstitutet hade kommit med en rapport som visar att unga personer mår sämre och sämre. I alla åldersgrupper i samhället minskar antalet självmord och annan fysisk och psykisk ohälsa, utom i en grupp – ungdomsgruppen. Efter det sa kvinnan som blev intervjuad: ”Nu vet vi helt säkert att det är så här, men vi vet inte varför.” Ja men, hur svårt kan det vara?? Jag ville hoppa in i tv-apparaten och förklara det för henne så att de kan lägga resurser på att skapa förändring istället för att slösa en massa pengar och tid på att ta reda på varför. För svaret finns redan: Unga människor mår sämre idag än för tio år sedan för att klimatet har blivit tuffare, det är större konkurrens, flera viktiga val sker i tidiga åldrar, pressen att vara duktig, driftig och ”rätt” kommer från alla håll, från familjen, vännerna och samhället i stort.
Tidigare utbildade man sig till brandman, sjuksköterska eller polis och arbetade med det resten av livet, nu byter vi karriär och yrke flera gånger om. Och vi förväntas göra det – helst utan fast anställning, för att kunna vara flexibla och snabbt kunna byta igen. En 25-åring har ofta haft fler yrken än sin mamma och pappa. En 18-åring har haft fler möten än vad förra generationen hade under ett helt liv, och visst: det finns såklart mängder av fördelar med det. Det finns oändligt många valmöjligheter för unga idag, budskapet är: ”Om du verkligen vill så kan du bli vad du vill!” Men om man misslyckas med att förverkliga sig själv, om man trots alla förutsättningar mår dåligt, så blir fallet också mycket större.
Det krävs en stark självkänsla för att klara allt det här. Att fatta att det inte är en själv det är fel på om jag står mitt i livet och känner mig liten och osäker utan någon särskild anledning. Och kunna låta bli att jämföra sig med alla andra som verkar så framgångsrika och lyckliga. Vi behöver inre trygghet för att inte hela tiden styras av att bevisa för oss själva och andra att vi kan istället för att göra det vi vill. Det krävs god inre kondition för att stå emot alla ideal om hur framgångsrika och perfekta vi förväntas vara. Vi behöver ha ett starkt inre för att våga göra misstag och känna att vi duger som vi är.
Hela livet är fyllt med utmaningar och hela tiden kommer vi stå inför olika val och möjligheter. Jag tror att om hela tiden har drömmar och tror på sig själv så kommer man alltid att uppnå det man vill. Det handlar alltid om vad man själv vill, och hur stark vilja man själv har för att komma framåt. Det som inspirerar mig är människor som själva gått från något som inte finns, till att göra något som ingen annan tror att man kan klara av. Inspiration. Vilja. Älska sin produkt.
Jag tror att vägen till att få leva upp till sina drömmar är att våga välja fel val i livet, våga misslyckas och inte alls lyckas, att vara på gränsen till att ge upp sina drömmar helt innan man inser att den enda som kan göra det här, det är jag. Den enda som kan få dig själv att vilja lyckas är du själv. Det är inte alltid han med mest talang i laget som kommer längst, det är oftast han som till en början är ganska talanglös, men som verkligen vill, kämpar hårdast och alltid tar åt sig av kritiken för att sen kämpa och nästa gång visa att träning ger färdighet och i alla motgångar födds en vinnare!
”Don’t let anyone tell you you’re too young to accomplish something. A baby shark is still a fucking shark”
- Mike Radoor
I brist på annat, bildbomb!
Om du är jag, men vem är du?
En svag människa sparkar på den som redan ligger
En stark människa hjälper den liggande upp
En liten person trampar på andra för att ta sig upp
En stor person lyfter andra så de också blir större
En missnöjd person försöker lyfta fram fel hos andra
En nöjd person försöker lyfta fram det positiva hos andra
En elak person skrattar åt andra
En snäll person skrattar med andra
En avundsjuk person gottar sig i andras olycka
En välvillig person gläder sig åt andras lycka
Jag tror att allt händer av en anledning. Människor förändras så att jag kan lära mej att släppa taget, saker går fel så att jag uppskattar sakerna när de är rätt, jag tror att lögner sägs till mej för att jag ska lära mej att uppskatta sanningen och försöka vara så sann jag bara kan, och genom det lär jag mej att lita på någon annan än mej själv, och ibland faller bra saker isär så bättre saker kan sammanfogas och hända mej…Det är så lätt att såra. Lättare än du tror. Ett överlägset hån,några tanklösa ord,du kanske inte menar,kan påverka mer än
du vet och ge en människa känslan av ensamhet.Det är så lätt att glädja,lättare än du tror. Ett vänligt leende,några
uppmuntrande ord,sagt i en vänlig ton,kan värma mer än du vet. Så kanske vi skall starta i dag och visa litet kärlek.
Allt medan vi blir äldre, lär vi oss att vissa personer som vi trodde att aldrig skulle strunta i oss, helt säkert gör just det en dag.
Ditt hjärta kommer att brista, troligen mer än en gång och det blir svårare för varje gång.
Även du själv kommer att ha sönder hjärtan - kom då ihåg hur det kändes när ditt eget gick i bitar.
Du kommer att gräla med din bästa vän.
Du kommer att söka tröst hos en ny älskare, på grund av vad den förra låtit dig gå igenom.
Du kommer att gråta över att tiden går för snabbt och med tiden kommer du att förlora någon du älskar.
Så, ta för många foton, skratta för mycket och älska som om du aldrig blivit sårad, för om du så bara grubblar i 60 sekunder, är det en minut av för evigt förlorad lycka.
Hitta en pojke som säger att du är vacker och inte att du är bra, som ringer upp dig även om du slängt på luren, som stannar uppe bara för att se dig sova.
Vänta på pojken som kysser dig i pannan, som har lust att visa upp dig för hela världen om du så bara var iklädd en säck och som håller din hand inför sina vänner.
Vänta på honom som regelbundet påminner dig om hur mycket han älskar dig och om vilken tur han har som får vara med dig.
Vänta på honom som säger till alla sina vänner: ' Det är hon... '
Älska de du kan.
Rör vid de du kan nå ut till.
Även i de lugnaste vatten drunknar man.
Hade svårt att få ihop en hel och sammanhängande text den här veckan, ni får ta den smällen...
Mamma-dotter tid
Mamma väckte mig vid 8-tiden imorde, det var dags för att åka in till stan och handla, som vanligt glömde vi hälften och fick åka ner till samhällets lilla affär och köpa det vi glömt och sedan käkade vi på pizzerian. I bilen påväg hem kom vi på att vi glömt ännu mer så det blev en kort sväng förbi min moster och hämtade upp lite glas, bestick och bordsduk. Väl hemma och i full gång med matlagningen så inser vi att vi i alla fall har glömt att köpa riven ost som vi skulle haft till potatisgratängerna... Typiskt oss! Detta trots att vi skrivit en utförlig inköpslista. Vid 6 tiden började människorna trilla in och vi bjöd på mat och tårta eftersom mammas kille fyller år på måndag. Detta fick jag dessutom av mamma efter hennes senaste kryssning:
Lancome parfym - midnight rose
Guldglittrig kuvertväska
Lancome nattcreme och mascara
Nu ska jag plocka lite på mitt rum, göra lite företagsarbete, skriva på naturen och i min loggbok samt plugga på ett svenska prov jag ska ha nästa måndag. Och ja jag vet att klockan är halv 2...
Myrornas
Jag vet att det är många där ute som ser det som skamligt att gå och handla second hand, på myrornas och på stadsmissioner m.m men min fråga är: varför?
Det är verkligen några av min favorit butiker! Tänk alla fantastiska klänningar som har en historia! Jag ska erkänna och säga att jag sällan handlar kläder där men annat t.ex. böcker, och min framförallt mitt stor intresse; musiken. Du kan hitta så otroligt mycket gammal musik, min favorit. Lp-skivor. Jag tror att jag har drygt 200st skivor nu, och när du dessutom vet bakgrunderna blir musiken extra intressant. Jag utökade dessutom samlingen idag med "den döende dandyn" med Magnus Uggla
Fick även med mig två böcker hem:
Ha en underbar kväll och så ses vi imorgon!
Före & efter
Joel före:
Emelie före:
Hanna efter:
Joel efter:
Puss & god natt!
//Emma
Sverige-England, förlåt jag menade Zlatan-England
Lite så känns det faktiskt... Jag menar visst, Zlatan är en fantastisk fotbollsspelare det går inte att sticka under stolen med, kolla bara på matchen igår... 4mål? Vem gör sånt? Men samtidigt hade han inte varit NÅGONTNG utan sina lagkamrater. Jag skulle vilja se Zlatan alldeles själv där ute på planen mot England, om hur fantastisk fotbollsspelare han blir då. Det är laget som ger honom stjärnglans, och sånt kan jag störa mg på riktigt jävla mycket på...
För övrigt så var det öppet hus igår! Jag var ju med på det och visade nykomlingarna runt lite på skolan, om vart frisöravdelningen låg, svarade på frågor om lärare, skolmat, idrotten och högskolebehörighet osv... Riktigt kul! Var även på modevisningen som stylisttvåorna ordnat, och alla var verkligen jättefina! Min favorit var dock denna:
Bilden kommer från
Denise blogg (det var hon som var stylist)
Och nu av någon anledning så kommer jag inte in på företagets mejl?! Fan för den som har bytt lösenord! Jag måste in där, och det nu!!
Vi hörs imorgon!
Varför är jag tjock?
Varför är jag tjock? Det händer inte ofta, men ibland kommer den. Den där frågan om hur jag kan vara överviktig – jag som “tränar mycket och äter bra”? Frågan är inte elak, snarare nyfiken. Jag välkomnar den. För jag hade undrat samma sak om jag varit någon annan och läst min blogg.
Jag tar inte illa upp, men jag medger att efter några ögonblicks reflekterande kan jag inte låta bli att undra varför man inte tänker precis tvärtom: “åh vad roligt, någon som inte är supersmal och superdeffad men som ändå tycker att det är roligt att träna mycket och äta bra” eller för att hårddra det: “åh, häftigt att någon som är så tjock kan orka springa så långt/träna så mycket”. Jag förstår att det sistnämnda är en annorlunda tanke. Därför yttras den sällan.
Varför är jag tjock? Ja du, kanske på grund av detta. Kanske inte. Who knows? Jag äter inte bra alla dagar, men jag äter bra 5 dagar av 7. För många räcker det – men inte för mig. Jag vet att jag går ner i vikt om jag äter 1600 kalorier per dag – och rör på mig 7-10 timmar i veckan. Det är så jag har gjort det förr.
I min värld handlar viktnedgång om att göra av med fler kalorier än jag stoppar i mig. Jag håller mig mer mätt på 1600 kalorier från fett och protein än pasta och lussebullar, så därför har jag ätit LCHF-aktig mat när jag gått ner i vikt. För några år sedan gick jag ner i vikt på glass, nudlar och andra kolhydrater så det funkade bevisligen det med. Förutom det där med kalorier så tror jag att kemikalier är en viktig aspekt att ta hänsyn till oavsett om man ska gå ner i vikt eller vara hälsosam. I en svartvit värld handlar det om kalorier in Vs. kalorier ut – i en värld med en massa gråzoner finns det som sagt fler aspekter.
Jag funderar en del på det där med “vilken rätt” jag har att skriva en blogg om b.la min träning. Kanske ska jag som tjock vara förpassad till andra saker. Men så blir jag irriterad på mig själv för att jag tillåter mig själv att vara så ofantligt dum i huvudet. Klart jag ska skriva blogg om min träning. Bloggande är inte till enbart för dem som bara köper träningskläder i storlek 36 och kan stå på händerna. Att gilla att träna är en känsla som står över storlek på brallor och fettprocent i kroppen. Det är bara så himla synd att så många som inte passar i mallen inte känner sig hemma. Att känslan av utanförskap är större än den av gemenskap. Bland mina bloggläsare, och många av mina träningsvänner, finns en fantastisk värme och öppenhet. En fin familjär känsla där alla får vara med. Den uppskattar jag och skrattar mig lycklig över.
Det är just tack vare min storlek som jag hämtar mycket av min drivkraft. Vi är alla gjorda av samma skrot och korn och du, oavsett kroppsform, kan mer än du tror. Everyone is a genius. Jag blir lite frustrerad när personer som väger lite mer än de flesta gömmer sig bakom sitt skal med ursäkten att de är för tjocka. För vadå, undrar jag? Jag har ställt mig på många startlinjer och vägt mer än de flesta. Jag har avverkat marathon på löpband. Jag har gjort både det ena och det andra. Att vara tjock är ingen ursäkt för att inte våga. Att inta kämpa. Att vara tjock är inte detsamma som att inte vara vältränad.
Jag hoppas att de flesta vet om att smal inte är detsamma som att vara hälsosam. Min blogg fokuserar inte på att vara smal. Min blogg handlar om att vara hälsosam. I den definitionen finns mer än vikt. Min definition av hälsosam handlar om lycka, frihet, styrka, uthållighet, balans och känsla. Min definition av hälsosam är att leva som man vill utan begränsningar som sätter stopp för ork eller styrka, varken fysiskt eller mentalt.
EDIT: Jag vet inte hur många kommentarer jag har fått som låter "..hur kan du klanka ner på smala människor? Alla ser inte likadana ut.." "..alla vill inte ha kurvor.." "..alla som är smala har inte anorexia!..."
Nej, jag vet det. Texten handlar inte om "tjocka VS smala". Texten handlar inte heller om någon försvar mot dagens samhälle där man anses ska var anoriktiskt smal, (inte samma sak som att påstå att alla som har en slankare midja har anorexia!!) Texten har sin grund i en fråga jag konternueligt fått under alla år jag bloggat, varför är du tjock?, Jag har valt att svara på den frågan, jag svara inte för alla som anses tjocka och jag klankar inte heller ner på dem som är smala. Alla ser olika ut och man får se ut PRECIS hur man vill, det finns inga som helst lagar i Sverige som reglerar ditt utseende, även om det enligt "våra" normer och värderingar finns utseenden som är mer eller mindre accepterade. Jag svarar på en fråga jag fått, inget annat!
'
